Här inne hos mig har det varit tyst sedan i juni, och ska jag vara helt ärlig trodde jag inte det skulle bli något mer bloggande för min del. Jag har inte rört kameran sedan mitt förra inlägg, för sex månader sedan. Även trädgården har känts övermäktig. Jag har inte känt igen mig själv alls, en olustig känsla. Svårt att acceptera.
Tack alla söta ni som ändå kikat in här och lämnat spår efter er med gulliga hälsningar, och alla mejl som jag uppskattat så mycket. Jag ska inte dra hela denna historien för er, men så mycket kan jag säga att jag hamnade i en ordentlig svacka, stressen tog över och ihop med rädslan i samband med sjukhusvistelse blev det för mycket. Jag mår allt bättre, känner att jag är på väg tillbaka sakta, sakta. Det kommer att ta tid, men det får vara så. Daniel förstår mig och gör allt för mig, och det känns så skönt.
William var ute med Lykke i skogen och fixade två grangrenar till mig. Upp på vinden och hämtade ner lite vackra ting. Och sedan pyntade vi såhär. Med årsklockor från Holmegaard och guldkula och guldkrona från Royal Copenhagen.
Mer och mer guld smyger sig in här hemma.
