Jag kan klippa, jag är inte rädd

Jo, det är jag, livrädd om jag ska vara helt ärlig:). 

Men tack vare idag har jag övervunnit rädslan och vi har klippt ett helt träd! Det är mest D som klippt, (jag har ju lite skräck för att stå på stege) och jag har "dirigerat" från marken. Och det gick jättebra och det kändes som om trädet tackade oss för att vi befriat det från alla jobbiga grenar som växte hur som helst:). Eller så längesedan är det inte som det klipptes, men det hinner växa mycket på två år. 

Vi har haft hjälp av en pensionerad trädgårdsmästare förut, men han börjar bli till åren nu så han klipper inte träd längre. 

Sedan var det bara att ta fram kompostkvarnen och flisa för glatta livet. 

Nu i efterhand undrar jag vad det är som jag varit rädd för...mest för att trädet helt skulle tappa form och se helt avhugget ut tror jag. Men se så blev det inte, och vi hade det riktigt trevligt i solen. Till och med så det hettar i kinderna nu, en begynnande solbränna:)). 

 Vi har precis börjat

 Ingen bild på det färdig resultatet blev det

W hoppade på studsmattan

Nu har vi "bara" 6 träd kvar:)). 

Undra hur man kommer känna sig i morgon, är lite mör i armarna. Men det är bra, jag behöver komma igång och få in vardagsmotionen. 

Ha en fortsatt fin söndagskväll. 

Nu kommer D med kvällsmacka och te. 

Kram Maria