Ett kort möte och ett sorgligt farväl

En kväll var W och hans 2 kusiner på fotbollsplanen bakom skolan här i Marina. Efter en stund kommer W hem springande med andan i halsen. 

"Mamma, pappa vi har hittat en hundvalp, ni måste komma"!!!! 

Vaddå hittat? Undrade vi lite skeptiskt.. 

"Den är i en tagggbuske, och den gnydde så vi hörde det och jag hjälpte den loss. Den är såå söt, mamma". 

Ok, vi följde med honom tillbaka till skolan och tog med oss en plastmugg med vatten. Och på skolgården stod, på vingliga ben, den sötaste lilla valpen. Ingen ägare fanns i närheten... Vad skulle vi göra? Vi gav den vattnet och den drack. Inte kunde vi lämna den lilla valpen där, då hade den inte klarat sig över natten. Den var svag och hade med all säkerhet blivit lämnad där av sin ägare för att dö. Troligtvis hade ägaren tänkt ut det så att just barn skulle hitta den och ta hand om den, eftersom den blivit lämnad på skolgården. Jag ryser när jag tänker på hur elaka människor det finns. 

Sagt och gjort bar vi hem den. 

D's mamma och pappa har ju med sig sina två mopsar här så den fick hundmat där. Åt jätteduktigt av hundmatan fastän den var så liten. Vi tror hon (för det är en tik) är ca 5 veckor.

Sedan tog vi med henne hem till vår lägenhet och W var överlycklig. De sov i samma säng på natten och W sov inte mycket han låg mest och tittade på henne. Riktig kärlek. Och jag och D funderade på vad vi skulle göra med henne. Ta med henne till Sverige går ju inte, och någon ägare lär vi inte hitta.

Hundar har inte så bra status bland vissa kroater, därför bryr de sig inte, och kan göra en sådan här sak som att lämna en valp för att dö i en buske.  

Nästa morgon var det en mycket piggare och glad valp som ville leka och busa med oss. Jag och D och D's mamma som kan språket gick över till skolan igen och knackade på husen runt omkring för att se om det var någon som sett eller visste något. Men som vi förutspåt var det ingen som gjorde det. Dock fick vi tips om att det finns ett hundhem i Sibenik, 5 mil norr ut. 

D' mamma pratade med Marina kommun om de kunde göra något, men de vill inte betala för att ta hunden till ett hundhem. 

Så vi googlade runt och hittade hundhemmet, och ringde dem. 

D's mamma oc pappa var så gulliga att de tog med sig valpen och körde henne dit. W var helt förkrossad, inte för att han inte fick behålla henne för det förstår han att det inte gick, men över att behöva lämna bort henne och inte skulle få veta hur hon skulle få det. Hos oss hade hon fått det jättebra, men det passar inte i vårt liv nu. Vi jobbar och kan inte ta hand om en hundvalp på ett bra sätt. 

D's föräldrar tog med sig valpen och åkte iväg, det var ett smärtsamt avsked måste jag säga. Jag tom har svårt för att skriva om det. Att jag kunde bli så fäst vid denna lilla valp! Hon är helt bedårande vacker. Och så snäll och tillgiven. 

Hon blev bra mottagen på hundhemmet, hon fick bo med 6 andra små valpar, som mötte henne med glädje och pussade på henne. 

Hoppas du kommer få det bra och kommer till en bra familj snart. 

Jag visste inte om jag skulle göra detta inlägg, men nu jag känner att hon helt klar ska ha en plats här. Vi känner så mycket för henne, även att vi bara träffade henne under ett knappt dygn. Vi räddade livet på henne. 

Kram Maria